Mallan think everything is actually poo

Världens bästa kväll slutade med en bortappad mobil. Fredagen hade en fantastiskt bra början. Till Norrstrand åkte jag, mötte upp Daniel med vänner och började förfesta. Senare kom Bella och ytterligare lite senare tog vi taxi in till stan, mötte Micke och gick till ännu en förfest vid Pråmen. Efter bara en halvtimme gick vi in mot stan igen och gled in på Score. Men först fick det bli ett stopp på Pråmen bron för lite spyor i älven. Väl inne på Score träffade vi trevliga människor men bestämde oss för att gå in på Arena istället. Mycket folk och kanske alldeles för mycket dricka för en del. Men när jag gick ut för att förbättra på lungcancern så hände det fruktansvärda. Förmodligen något utav det hemskaste som hänt. Någonsin! Jag skulle ta upp min mobil ur väskan då den glider ur händerna och flyger ner i backen. Jag tänker precis böja mig ner och ta upp den när den studsar rätt ner i en brunn. En sån där brunn med springor. Jag menar, hur stor är chansen? Varför just jag? Jag har allt på min mobil. Allt. Den betyder så fruktansvärt mycket för mig. Alla bilder, alla sms.. alla nummer? Borta. Jag undrar verkligen hur mitt ansiktsuttryck såg ut det ögonblicket jag såg mobilen åka ner i brunnen. Efter det gick jag hem i min ensamhet - utan nattsällskap och mobil.

Lördagen blev bättre. På dagen kom Bengalicious och hämtade mig och vi försökte fjäska för gubbarna på Siba om en ny mobil till mig, även med försäkring, men vi lyckades ej. Istället får jag gå runt med en blå plast telefon med gummiknappar. Den är inte fin. Inte alls. Men nu har jag halebop och gratissms och det är alltid lika roligt. Sen får jag ny mobil under veckan med. Det hjälper lite iaf..

På kvällen kom Iza till mig, vi drog till Kasernhöjden på partey. Lyckat som fan blev det. Gick hem efter att Iza spytt 13 gånger och däckat med huvudet i en tvättkorg.

Idag är jag mest sur. Och trött.